Utvalda

Japp, en blogg till

Hej vänner och andra!

Ni undrar säkert om internet klarar en blogg till… Vi får hoppas det!

Den här bloggen har jag startat eftersom jag nyligen raderat alla mina konton på sociala medier. Här har vi helt enkelt ett exempel på asociala medier. I första hand kommer jag att använda det här utrymmet i samverkan med min hemsida www.matsfotografi.se

Jag kommer att kunna visa lite mer vad som händer runtomkring när jag är ute på mina fotosafarin. Jag kommer även att kunna publicera bilder här som inte platsar på min hemsida. Förmodligen kommer detta även att bli en stenåldersvariant av Instagram vars huvudsakliga syfte är att påminna mig om vad jag gjort senaste tiden. Om ni hittar något nöje i mina inlägg är det såklart en bonus.

Välkomna alla snälla

Komfortzonen

En utflykt med nyvakna livsandar och stirrtävlingar med vilda djur

Välkommen vänner till den andra sidan av det stora grå!

Den här hösten/vintern har väl slagit rekord i 50 nyanser av grått? Men med morgonens mer eller mindre euforiska fotosafari känns själen starkare än på länge.

Ett hus mitt i ingenting

Förutom att livsandarna vaknade till liv på allvar av frisk luft och en stirrtävling med en älg (som jag vann) fick jag även testat min nyinköpta Shimoda Action X50 fotoryggsäck. Förutom att ryggan överträffar alla förväntningar med ljusår är den även ett gott exempel på att det kan vara bra att ta sig ur sin komfortzon då och då.

Min nyaste kärlek

Jag köpte denna ryggsäck genom att backa projektet på Kickstarter redan i september 2019. Efter lite förseningar pga ett lavinartat intresse för ryggan ifråga anlände den med UPS igår 16/1. Detta är ingen direkt budgetsäck, men kvaliteten är rent frapperande. Sömmar, dragkedjor mm ser ut att vara gjorda för att verkligen hålla för tuffa tag. Men det roligaste såhär långt är hur alla funktioner och lösningar känns helt självklara.

Nån roar sig med att odla träd upp å ner

Jag kommer att återkomma med en mer ingående och lite mindre extatisk recension av ryggan framöver. Nu nöjer jag mig med att hälsa våren välkommen, mer efterlängtad än på länge!

Stativ

En skön morgon med premiärbrottning

Hej go’vänner!

Om det finns något jag inte kan motstå i den farliga världen av kameraprylar är det Stativ och Väskor… I första hand är jag ute efter den där mytomspunna fotoryggan som rymmer dubbelt så mycket utrustning men ändå väger hälften.

Återigen har tomten varit alltför generös mot mig och köpt både stativ och rygga. Stativet, ett Benro Mach 3 serie 4 har jag varit ute och testat idag.

En hybrid mellan stativ/drönare

Anledningen till att jag investerade i ännu ett stativ, ganska high end dessutom, var möjligheten att komma riktigt högt upp med kameran. Det här stativet är otympligt, tungt, bängligt, dyrt och alldeles, alldeles underbart!!! Förutom att den extra höjden (210 cm utan huvud med sänkt mittpelare) gav precis den effekt jag hade hoppats på är precisionen och byggkvaliteten så hög att jag får rysningar när jag brottas med min nya gigant!

Jag gillar vinkeln

Stativet är alltså ett Benro Mach 3 serie 4 ett riktigt pansarstativ som jag förmodligen kan parkera min VW Polo på utan skador. Just serie 4 är den extremt höga varianten. För att inte helt ruinera mig valde jag aluminium med tre sektioners ben istället för kolfiber och fyra sektioner för ytterligare 4000 spänn. På toppen av detta sätter jag Benro G3 kuled. Förutom att den är konstruerad i låg profil för att behålla stabilitet är den dessutom en absolut dröm att hantera med en nästan läskig precision.

Bra vattenflöde idag
Här slutade min karriär på MTB

Jag återkommer vid senare tillfälle med utlåtande om min rygga som fortfarande är på väg till mig. Men jag kan redan nu avslöja varför jag köpte den… I’m a nerd, and damn proud of it!

Ajö

Extas i Quahog

Rapport från en morgon i djupaste harmoni

Hej på er go’vänner!

Efter en stunds ofrivillig frånvaro från min älskade hobby är jag tillbaka (vardagen kom i vägen) För att fira min återkomst åkte jag ner till Säveån, närmare bestämt till Kåhög som av någon anledning inte blivit omdöpt officiellt till Quahog…

Det var en kamp för solen att ta sig upp idag

Det var ganska kallt, det var ganska dimmigt, det var ganska fuktigt, men det var inget ganska när det kom till humöret. Att säga att livsandarna vaknade är en underdrift, livsandarna gick på dubbla doser av Speedball!

Testade lite nya kläder som funkade klockrent. Morgonens enda lilla irritationsmoment var att jag borde tagit med mig mitt Manfrotto 055 istället för mitt trogna Sirui. Manfrottot är tungt och ganska bängligt, men det är präktigt stadigt och har bra funktioner för dagens utmaningar. En sak man ser allt mer bland fotografer på Youtube mm är att man skaffar högre stativ. Framför allt fotografer som håller på med mullefoto som jag (woodland) har en stor nytta av att komma upp några decimeter till. Allt för att försöka jaga ut dom där irriterande strimmorna av ljus himmel i ovankant av bilden.

Imse har uppenbarligen festat i helgen

Nackdelen med högre stativ är att det finns väldigt lite att välja på. Det är endast premium brands som har något att komma med. Benro och Gitzo verkar inte speciellt sugna på att ge bort sina produkter gratis. Trots det fruktansvärda bakslaget med stativet (ironi) hade jag på det hela taget en morgon i fullständig harmoni. Vädret, atmosfären, vinden, hälsan… Allt föll på plats!

Rimfrost är så vackert

I’m back!

Hej igen go’vänner!

Nu har den där förbaskade verkligheten kommit i vägen för min passion igen! En jobbresa till Bautzen i Tyskland resulterade dock i några helt ok bilder som ni hittar på matsfotografi.se

För att återknyta med verkligheten gick jag en underbar skogssväng idag. Den resulterade i en bild från Finngösaravinens mäktiga mangrove-träsk.

Mäktigt

Det var en skön promenad, fotografiskt inte så värst produktiv. Men tack o lov behöver ju vi glada amatörer inte oroa oss för sånt!

Flexibilitet

En dimmig morgon förvandlades till vad som kunde blivit en besvikelse men blev en nyttig lektion i flexibilitet och tålamod

Hej go’vänner

Idag tänker jag prata om något jag precis håller på att få ett bra grepp om! En tidig morgon i slutet av oktober begav jag mig ut i ”min skog”, min lilla blygsamma 2400 hektar stora skogsdunge. Mina appar hade sagt dimma, vädret antydde dimma, när jag vaknade var det tjock dimma. På med underställ och överställ, gummistövlar och pannlampa.

Det var en blöt morgon

Allt eftersom jag närmade mig platsen jag hade sett för mitt inre dimmiga öga insåg jag att morgonens dimma inte mäktade med att ta sig ner mellan de höga tallar som dominerade den delen av skogen. Men tack vare en hel del arbete med min inställning till min älskade hobby antecknade jag detta som en bra läxa och slapp all frustration. Eftersom jag inte blev frustrerad höll jag mitt sinne helt öppet för alla intryck som sköljde över mig denna underbara morgon.

Dimma över Delsjön

Det var då jag kom till insikt om det lyckosamma i mitt förhållande till fotografering. Jag har inga som helst planer på att försörja mig på min hobby, jag använder snarare kameran som ett sätt att förstärka min upplevelse i min älskade skog. Om jag får bilden eller inte spelar egentligen mindre roll, att njuta av upplevelsen och vara närvarande är allt.

Dimma över Delsjön II

Tack vare min betydligt mer flexibla inställning fortsatte jag glatt min promenad och hittade min dimma på vackra Delsjön. Det här var en värdefull vägvisare åt rätt håll för mig, man behöver inte ta världens bästa bilder, ha världens grymmaste kamerautrustning mm för att njuta till fullo av hobbyfotografering. När det kommer till att njuta av min hobby ligger jag i världsklass:)

En av morgonens bästa bilder, tagen med mobilen

Att hitta hem

Detta blogginlägg kan nog bli lite floskligt, ni har blivit varnade!

Jag har under en tid sökt vilken typ av fotografi som ger mig mest personlig harmoni och balans. Att det var landskapsfotografi var lite av en självklarhet, men när man kommer in på lite nördigare nivå inser man att det såklart finns subgrupper även här! Tack vare en av mina hjältar, Simon Baxter har jag fått upp ögonen för woodland photography, eller Mullefoto som jag vill kalla det.

Ledande linjer är trevligt

Igår insåg jag till min förvåning att Mullefoto funkar alldeles utmärkt i skogen jag mer eller mindre bor i (5-10 minuters strosande från dörr till skogsbryn) Att jag inte insett detta på dom femtio år jag bott här får jag väl avskriva som hemmablindhet. Plötsligt såg jag kompositioner överallt… Hade jag inte haft en tid att passa hade jag kanske varit kvar därute.

Den här trappan är riktigt brant

I dessa tider av klimathot och andra miljöförstöringsproblem känns det väldigt skönt för samvetet att inte bara med hög röst tala om för andra vad dom skall göra för miljön utan att faktiskt göra något själv. Alltså kommer lejonparten av min fotografering ske i mitt närområde (som ni skall vara avundsjuka på:). Inom 14 månader kommer mina fordon att vara Vandrarkängor, gummistövlar, cykel och kollektivtrafik.

Bilderna i det här inlägget och såklart på www.matsfotografi.se är en liten ytterst blygsam homage till Simon Baxter vars youtubekanal gav mig en knuff i rätt riktning.

Lysegården

Då var jag här igen go’vänner!

Fredagens fotosafari gick till västra götalandsregionens högsta vattenfall. I Lysegårdens naturreservat kastar sig Vallerån 38 meter nerför bergsidan.

Inte Victoriafallen, men nästan

För att komma till fallet måste man äventyra sin hälsa genom att korsa Lysegårdens golfklubbs 18-hålsbana. Dock var dom få golfare som vågat sig ut både trevliga och meddelsamma vad gällde säkerhet. Jag är beredd att göra mycket för att skapa mina bilder, att träffas av en golfboll i skallen är inte en av dom:) Väl framme vid fallet visade det sig vara en absolut mardröm att plåta nära inpå. Hela vyn täcktes av sly och ris som i sin tur skymdes av ännu mer sly…

Dock var omgivningarna kring golfbanan iklädd sin bästa höstoutfit. Det var både storslaget och vackert. Bilder hittar ni på min hemsida.

Är man stor kan det funka att skaffa större kompisar

På väg tillbaka från fallet mot bilen hittade jag en vinkel där jag kunde få med både höstfärger och vattenfall. Dock började det regna lite mer och eftersom min älskade Sigma art 18-35 mm och 50-100 mm saknar vädertätningar fick jag jobba ganska raskt. Men jag fick med mig några helt ok bilder hem, kanske inte portfoliomaterial, men ändå.

Krokevik

Jaha, vänner! Då har man varit ute med kameran igen då.

Första kompositionen

Den här gången gick färden till Åsa i norra Halland. Mängden folk i denna sommarpärla tilltalar mig på hösten/vintern. Dagens mål var dels att hitta motiv för att inleda min karriär som minimalist, dels att hitta nåt som skulle passa i svartvitt.

Vid ovanstående insats hade jag möjligheten att sitta och rigga. Detta plus ett antal långexponeringar gjorde att jag blev sittande på berget ganska länge med ett totalt avsomnat högerben som följd.

Splashar är alltid kul

När jag sen skulle resa mig upp märkte jag inte hur illa det var med mitt ben förrän jag stod upprätt. Tack o lov hade jag mitt trogna Manfrotto 055 att stödja mig på. När jag haltade runt och släpade mitt ben efter mig började jag såklart att skratta också eftersom jag insåg likheten med stackars Quasimodo i ringaren i Notre Dame. Kanske inte så konstigt att några flanerare stannade och undrade vänligt hur jag mådde. Det måste påmint om något slags ”fyllefotografering”

Efter en härlig morgon och förmiddag kom jag hem med några riktigt trevliga bilder i kameran. Dessa kan ni såklart se på www.matsfotograf.se galleriet Fresh